Tygkassar del 1

Egentligen skulle jag ha bloggat om de två seten med omlottskjorta och jeans som jag äntligen fått färdigt, men nu när jag kollade bilderna tyckte jag att de var för dåliga och måste fotas om. Det är den där solen som lyser in och förstör! :) Istället visar jag en del av de tygkassar jag håller på och tillverkar. De här är sydda i mörkblå denim och sen har de fått en applikation på ena sidan. En elefant, en fågel och två svampar, som jag ritat själv. Lite vliesofix emellan och så lite sicksack på det! Fodrade (och vändsydda) med offwhite lakansväv. Skitkul projekt, både att rita själv och sen klippa ut i fina retrotyger. Kan säkert bli fler!

Förutom de här kassarna har jag ett helt gäng som ligger i syrummet och väntar på att bli ihopsydda; har gjort i både nya och retro tyger. De dyker upp vartefter jag sytt ihop dom...

Kassarna ska hänga med mig till sommarens marknad/er (än så länge har jag bara en inbokad), men finns till försäljning redan nu. Intresserad? Maila krumitott@hotmail.com

Kassarna säljs för 160:- inkl. frakt.

Födelsedagsbyxor till H...

...eller alternativ rubrik: "Framförhållning, vad är det??".

Igår var vi på kalas hos H som fyllde fem år i början på augusti. Sent på lördagskvällen (efter Gummans barnkalas) fick jag för mig att jag var tvungen att komplettera den redan inköpta presenten med något mer. Hjärnan malde på hela natten och på söndagmorgonen hade jag det; ett par pösbrallor. Det var verkligen kul att få sy ett par byxor igen! Gumman vägrar fortfarande att använda byxor, så då blir det inte så många sydda heller.

Jag använde mig av ett Burdamönster på ett par rejält utsvängda byxor, eftersom jag ville att det skulle bli mycket puff i benen. Valde storlek 116 och så använde jag Gumman som lite provmodell. Sydde byxorna som vanligt, men tänkte hoppa över gylfen som var på originalmönstret eftersom det var lite tidsbrist. Byxorna blev såklart galet tajta och gick inte att få över stjärten... Tror faktiskt att de hade blivit väldigt tajta även med gylfen... Det hela löstes med att jag klippte ut två breda kilar som jag sydde fast i yttersömmarna på byxorna.
I bensluten sydde jag i resår och tanken var att det skulle bli resår i midjan också, men när Gumman provade byxorna insåg jag att om H sätter sig ner kommer hela stjärten att synas! Så korta var dom i midjan, trots att jag faktiskt lagt till ca 5cm extra (vilket var så mycket extra som linningen annars skulle ha varit). Varianterna som stog till buds var då att sy på ytterliggare en bit tyg i midjan och sen göra resårkanal, eller att helt enkelt köra på mudd. Det fick bli mudd. Kändes som det moment som var minst troligt att bjuda på fler obehagliga överraskningar. Mudden är ca 10 cm och går ju att vika ner om man vill. Och klockan den gick och gick och gick... Varför blir det alltid extra krångel när det är tidsbrist? Och varför kommer de bästa idèerna när det inte finns tid att utföra dom?

Idèn som jag sedan fick och som det inte alls fanns nån tid till att utföra var att jag ville göra en liten ficka på benet. Med ett H på. H:et gjorde jag genom att klippa tre bitar av ett dekorband och sy fast på det som skulle bli fickan. När jag var klar skulle jag sy fast fickan på byxorna. Då tog tråden slut. Och visst kunde jag ha använt någon annan tråd, men just då var stressnivån lite för hög för att tänka klart, så istället klippte jag bort H:et från fickan och sydde bara på det på byxorna. I all hast hade jag även klippt för nära så på några ställen repade dekorbandet upp sig lite, vilket förstås inte blir så bra när de tvättas. I efterhand inser jag ju att jag såklart skulle ha sparat lite av tyget runt om H:et och så hade det repat upp sig lite i tvätten, medans H:et är intakt. Men som sagt, när stressnivån är för hög tar man lätt förhastade beslut.

Det positiva är att jag kan konstruera en ficka i efterhand och sy på, om H hellre vill det. Eller så kan de bara sprätta bort H:et om det blir fult.
Själva byxan är jag i alla fall helt nöjd med, trots bestyren. Det grämer mig verkligen att Gumman inte vill ha byxor för jag tyckte att dom var jättefina på. Men jag får väl sy till nån annan... Jag har inte sett dom på H än, men på Gumman satt de perfekt med lagom puff i benen.
Byxorna är sydda i S&S limegröna babycord (jättemjuk, smalspårig manchester). Mudden är från Jofotex och dekorbandet (som är limegrönt med bruna prickar) från en butik i Valdemarsvik.

Mysoverall (eller det lite mer populära RETRO-overall, kanske?!)

Gummans mysoverall, som jag sydde för snart 2år sedan, har nu blivit på gränsen till för liten. Dags att producera en ny alltså! Det är ju alltid lika kul när kläder blir för små, så man kan sy nya. Det är ju lite lättare att motivera varför det behövs sys nytt då...

Den gamla dressen i röd velour...

...Och den nya i limegrön.

Den här gången föll valet på limegrön velour, som verkligen känns helrätt nu. Är det våren som påverkar? Jag älskar limegrönt, fast för inte allt för länge sen tänkte jag knappt på att den färgen finns. Till skillnad mot den gamla mysdressen, som har resår i ben- & ärmsluten, fick den nya dressen bruna muddar istället. Är inte kombon limegrönt-brunt klockren? Blir så himla fint ihop! Min tanke var att den nya också skulle få luva, men gumman sa bestämt ifrån, den här skulle ha krage istället, tyckte hon. Så då blev det så. Jag satt och bläddrade i mina mönsterböcker från 70-talet och blev inspirerad till att göra pipings vid ärmarna, något jag aldrig provat förut. Snyggast hade det nog blivit om jag gjort ett riktig passpoalband, med ett bomullssnöre i trikån, men jag fuskade lite och dubbelvek helt enkelt bara trikån och sydde fast mellan ärmarna, vilket gjorde att kanten blev aningens ojämn. Jag hade inte heller lagt till någon extra sömsmån på ärmarna, så det var lite svårt att sy i 4 lager tyg utan att det gled isär och blev knöligt. För att liva upp det hela klippte jag ut ett hjärta i brunt med limegröna prickar, som jag fodrade med brun interlock och sydde fast som ficka fram. Lagom stor för världens minsta gosekrokodil. Eller varför inte ett nagellack... : )

Hjärtat kommer sedan åter i form av en applikation på ryggen. Jag klippte ut ett hjärta som jag sedan strök fast på tyget med vliesofix emellan. Runt hjärtat har jag sytt med tät sicksacksöm (jag ställer in maskinen på stygnlängd 0). Av någon anledning matar inte min maskin tyget själv, när den är inställd på längd 0, vilket gör att jag måste dra en del i tyget, som i sin tur gör att det blir bubbligt. Någon som har något trick för att komma runt det problemet? Jag har en Husqvarna Viking Emerald 118. Tips mottages tacksamt! Bara för att jag chansade lite på var hjärtat skulle sitta, så hamnade det förstås alldeles för långt ner, men nu är det ju bara att gilla läget. Och det funkar ju, men är inte perfekt.

Tanken är att hon ska kunna växa i den, därför är den väldigt lång i livet (lite för lång såg jag när gumman provade den), men det gör inte så mycket eftersom den ändå hänger ihop så att säga. Det är just livet som har blivit för kort på den andra (fast på bilden ser det ut som det är benen), så nu har jag garderat upp mig ordentligt! Storleken är 110. Jag tog ett tröjmönster från Sy mjuka käder-boken och byxmönstret från Sy till barnen-boken (den med strl från 110-uppåt) och kombinerade ihop. Den limegröna velouren och bruna mudden till ärm- & benslut och krage är från Jofotex. Prickig babycord till ficka och applikation från Minneva. Dragkedja och brun interlock till fickfoder och pipings från Tygvaruhuset.

-Men mamma, nu har vi tagit kort hela eftermiddagen! (efter tre bilder tagna). Min lilla modell har börjat krångla vid fotograferingar. Man får muta, lirka och övertala...

Orange klänning och min första applikation

En klänning i velour måste man ju ha! Det här tyget hade vi på jobbet till riktigt fyndpris och jag måste erkänna att jag var lite tveksam till just den här nyansen av orange. Jag har mest velat ha tyger med starka färger och den här var ju lite "tam", men det är ju kul att prova något nytt. Att det skulle bli en klänning var jag snabb med att bestämma, men HUR skulle den se ut? Spånade lite med kollegorna och kom fram till att den skulle ha långa bruna muddar vid ärmarna och brun mudd i halsen, men sen blev det lite spridda förslag; luva, dragkedja fram eller fickor? Fundera, fundera! Allt lät jättefint, men också FÖR mycket... Jag kom fram till att den skulle få en "kängruficka" fram, som skulle vara kantad med brun mudd vid öppningarna. Jag utgick från ett tröjmönster med raglanärm, som jag sedan förlängde till lagom klänningsstorlek. Sydde ihop klänningen och sydde på brun mudd vid ärmar och hals. Jag vart särskilt nöjd med ärmmuddarna, de blev riktigt bra, precis så som jag ville att de skulle se ut. Fickan ritade jag eget mönster till och den vändsydde jag, för att det skulle bli extra gosigt med velour på insidan också. Då gick idèn med mudd på ficköppningarna bort, det skulle bli alldeles för tjockt och korvigt att sy i två lager velour. Dessutom var velouren extratjock. Ny idè: göra en applikation på fickan, i brunt. Jag har aldrig någonsin gjort en applikation och kan erkänna att jag inte är särskilt förtjust i dom heller. Men, ibland måste man tänka utanför lådan! :)

Så, fler disskussioner med kollegorna, som tyckte att applikation var klockrent. Spåna lite fram & tillbaka, vad ska den göras i för tyg? Hur syr man fast den? VAD ska jag göra för figur? osv osv. Jag bestämde mig för att göra två ringar i hobbyfilt och såhär gick det till:

Jag började med att handtvätta filten, så överskottsfärgen skulle gå ur. Sedan klippte jag ut en cirkel och en liten boll, som fick plats i cirkeln. Jag mätte ut på fickan var den skulle sitta och sen fäste jag den med vlieseline, för att vara extra säker på att den skulle sitta kvar vid tvätt. Sedan skulle jag sy en söm runt alla delar och använde mig av knapphålssömmen. Det gick inte. Dels så blev inte sömmen så tät och dels så sydde maskinen baklänges. Så då provade jag sicksacksöm. Det blev inte heller bra, sömmen blev riktigt ful och gles. Nu hade jag en ficka med två olika sömmar som var skitfula och började känna mig lite svettig. Jag rattade och rattade på maskinen och tänkte nästan ge upp, när jag fick en uppenbarelse, i form av en nolla! Där var ju lösningen, stygnlängd noll, helt enkelt. Sydde runt applikationen, men fick nästan dra tyget runt, för jag tyckte inte att maskinen matade tyget överhuvudtaget. Fast det kanske berodde på att tyget var så tjockt. Här önskar jag att jag hade tagit en tråd som gick ton i ton med filten, men det här var färgen jag hade hemma, så då fick det bli den.

Sedan sydde jag fast fickan på klänningen och la upp en bred fåll nertill. Och jag blev klar precis innan vi skulle iväg på kalas. Jag fick faktiskt en beställning på klänningen direkt. Det var min syrra som ville ha en i turkost med svarta detaljer. Men jag är lite tveksam till om modellen passar en vuxen? Vad tycker ni? Kul skulle det i alla fall vara, jag har ju aldrig sytt ett vuxenplagg.