2008-09-28

Broderat örngott klart!

jobbet brukar jag stå och drömma om små fina dmc-garn i underbara färger, lila, gröna, orange, röda...ah, de är så fina, som godis! Och en dag tänkte jag att jag kanske skulle prova att brodera något. Detta var helt nytt (förutom skolans korsstygn då...) för mig, så jag ville göra något enkelt. Valet föll på att sy ett örngott i grönt och brodera moln i orange/metallic dmc-garn. Jag började med att klippa ut örngottet (ca 50x140cm, när jag syr örngott lägger jag inte till någon sömsmån, eftersom jag vill att de ska sitta tajt runt kudden så den blir fluffig). Sedan nålade jag ihop tyget och mätte ut var molnen skulle sitta. Molnen har jag ritat av från "molntyget" på mönsterpapper. Sedan la jag molnmönstret på tyget med kalkerpapper emellan och ritade av. Jag broderade med två trådar i taget, tre gånger på varje moln och egentligen skulle jag ha gjort lite med avancerade stygn (så som det blir när man broderar på maskin), men efter att ha suttit lääääääänge med ett moln, la jag ner den idèn och bestämde mig för att göra stygnen enklare. Annars hade jag väl blivit färdig nästa år, eller något! Jag satte tyget i spännram när jag broderade, det var väldigt smidigt. När jag fäst alla trådar strök jag vlieselin på baksidan, för bättre hållbarhet. Sedan sydde jag ihop själva örngottet, storlek mindre än 50x60cm + ca 20cm till invik.
Det här var mitt sommar-projekt, men ett tag låg det bara i högen "ogjort" och varje gång jag såg det kändes det så jobbigt, jag avskyr att ha saker liggande på hög. För ofta är det ju så; jag får en kul idè, börjar och sen blir det liggande ett tag för att då har jag kommit på något annat kul som jag hellre vill göra. Men nu är det i alla fall klart och det är skönt!
Lite "missar" har jag väl gjort, som jag stör mig lite på. Molnen kunde ha varit mer centrerade på örngottet och på vissa ställen är det lite "snett och vinnt", men det är väl charmen med handarbete??
Den gröna lakansväven och dmc-garnet är från Tygvaruhuset.
Och jag vet vad jag skulle vilja göra nästa gång: blackwork. Det är så himla snyggt! Men då blir det absolut på maskin...

6 kommentarer:

Sus sa...

Alltså, jag beundrar alla som stickar, virkar, syr och knåpar.
Själv får jag alla bokstavsdiagnoser som finns då jag ser en nål och tråd.

Hur funkar ni egentligen?

Anonym sa...

Det blev dö´snyggt! Jag kanske ta mig en titt i min "ogjorda" hög...ligger något liknande där tror jag!

Snokis sa...

Grattis! Heter det vlieselin förresten?

Emmas dagar sa...

Fiiint!
Du är så prydlig när du syr och handarbetar. Jag är imponerad!

Krumitott sa...

Sus klurar: Men du kan ju sjunga. Det kan inte jag. Inte ens om jag försöker.

Kollegan: Ja, du vet ju vem som fått komma med expert-hjälp när jag kört fast...

Snoken: Tack! Det stavas egentligen med e på slutet, vlieseline, men jag glömde e`t. Det är den tyschka stavningen och uttalas "flisselin".

Emma: Right back at you!

Lotta Sultan sa...

härlig kudde!