Grattis skaparstigen! Maila mig din adress, så ska jag kan skicka din vinst!
Här är en bild på det andra paret utebyxor jag sydde åt gumman. Orange bävernylon, fodrade med orange fleece och reflexer vid bensluten. Detta par blev lite högre i midjan, så här blev inte mudden riktigt lika hög som på de röda.
Två livebilder på byxorna som jag sydde i Välkommen ut-present till en kompis som nyligen fått barn. Då var byxorna alldeles för stora, men nu har bebisen växt till sig lite och byxorna sitter bra! Dock är bodyn som var till fortfarande för stor. Vill du läsa mer om kläderna, kan du klicka HÄR!
Sedan gav jag mig på Projekt Utebyxor. Röd bävernylon på utsidan och röd skön fleece på insidan. Nertill på benen sydde jag på reflexer. Byxorna är vändsydda i fötterna, sen har jag satt resår längst ner (mellan de två olika lagren tyg) och sist sytt en söm en bit över resåren, för att hålla den på plats. Det var rätt så meckigt att att vändsy byxorna såhär, men jag hade experthjälp :), vilket jag var väldigt glad för, för det var lätt att få vridna ben... Tyvärr var jag lite snål med nylonet, som inte räckte till en tillräckligt hög linning. Det löstes med att sy på en rejält hög mudd istället. Det är ju skönt om utebyxor går högt upp, så man inte blir kall på ryggen. Nu har jag påbörjat ett par orange byxor också, som jag hoppas blir klara i veckan. Allt material kommer från Tygvaruhuset (bävernylon, fleece, mudd och reflexband). Mönster: Simplicity.
Sen har jag också haft mina funderingar på vad jag ska lägga ut på Hantverksmarknaden.com. Har lite "gamla" grejer som jag tänkte se om jag kan få sålda, men jag har också tänkt sy lite nytt bl.a. omlott-skjortor. Jag har två jättesnygga 70-talstyger som jag tänkte skulle passa utmärkt till just omlottisar och i veckan har jag lyckats färdigställa den första! Jag är nöjd, (äntligen!), efter ha sytt om sömmar både en och två och tre gånger... Skjortan har tryckknappar (smidigare än snören tyckte jag). Ganska stor modell tror jag, den här är i storlek från 6-8 månader, men tanken är att man ska ha body eller nåt under. Tyget är inropat på Tradera för inte alltför många kronor och jag har en bit till med likadant mönster, fast i grönt, som jag fick av svärmor för ganska längesen. Mycket snygga retro`s!
Bak
Lite fuskade jag; haklappen hade jag redan klar sen marknaden i somras, men jag tyckte den passade utmärkt till pif:en. Till Rostis själv blev det inget retrotyg direkt, men ändå ett av de snyggaste tyger jag någonsin skådat; svamptyget. Det blev en necessär den här gången också, med ett svartprickigt tyg inuti. 
Den här gången tog jag tyget och lakansväv och strök vliesofix emellan (och så likadant med det prickiga tyget) och det blev riktigt stelt och bra. Då håller de formen ordentligt.
Väskan är lite av en favorit, har sytt den ett par gånger nu. Mönster är Simplicity nr 5531.
Grodan är en ny variant av kramdjur, jag har ritat av mönster till flera olika kramdjur den senaste tiden och vartefter dyker det nog upp lite uppsydda alster. Fylld med vadd. Broderade ögon. Mönstret är Simplicity nr 3953.
Det är väldigt kul att pif:a, men också ganska svårt; vad ska man sy, vilka tyger ska man använda och framför allt: kommer mottagaren gilla det man sytt??! Det är det absolut värsta med hela grejen. Vad mottagaren av dessa saker tyckte kan du läsa HÄR.
Om du har en tom vägg och många teckningar/kort/foton som bara ligger och skräpar kan du göra som jag gjort i gummans rum. Det behövs lite spikar, snöre, klädnypor (och ev. färg) och en hammare. Jag slog in spikarna så de bildar ett mönster, knöt snöret runt första spiken och drog det runt alla spikar och knöt runt sista spiken. Sen är det bara att hänga upp det man vill ha med klädnypor. Jag målade alla klädnypor röda och med vita prickar på, vilket är ett tips stulet rakt av från yngla, tack!
Jag har fått en utmärkelse av min vän emmasdagar, som inte bara stickar otroliga grejer, utan även syr fina saker! Med utmärkelsen kom en utmaning att berätta 10 sanningar om sig själv. Här är mina...
Eftersom Wikit fyllde år i dagarna fick hon just en sådan necessär i present. Man syr ju alltid väldigt mycket till sina barn och andra, men kanske inte så mycket till sig själv, så då är det ju kul att få något eget. Tut:en var väldigt lätt att följa och det svåra var egentligen bara att välja tyger. I mina "stuv"kassar hittade jag denimtyget, den prickiga vaxduken var redan urklippt och klar och röd dragkedja låg också bara och väntade på att användas, så så fick det bli. Denimen stärkte jag med vlieseline på baksidan för att den skulle hålla formen, vilket kanske inte var helt nödvändigt med tanke på att både vaxduk och denim är rejäla tyger. I Tut:en använde de tunnare bomullstyger och då måste man stärka, annars rasar den ihop. Jag valde denim till utsidan och gjorde en stickning med röd extra stark tråd, väldigt matchad till röda dragkedjan : )! Och inuti blev det då vaxduk, så kan man torka ur necessären om det behövs. 
Sen tyckte jag att det behövdes lite detaljer på utsidan och jag vet att Wikit gillar babuschkor, så en sådan strök jag dit och sydde fast på insidan 
MEN sen vet jag inte vad som hände, för då fick jag för mig att jag skulle göra en stickning i form av ett T på andra sidan av boxen, vilket jag just då tyckte var ok, men vänta nu...var inte det väldigt mycket 80-tal? Och töntigt? Fult? Gör man sånt när personen i fråga närmar sig medelåldern? Jag känner mig ytterst tveksam!! Men det fick vara kvar och fylld med Wikits favoritgodis överlämnades presenten med stränga order om att hon skulle sprätta bort T:et om hon tyckte att det var töntigt och fult. 
Men jag tror att det sitter kvar än. Godiset är i alla fall slut... : )
Jag har träffat Godiva. Det har inte du.
och ett par haklappar 
som jag nu har lagt ut i shopen ifall någon är intresserad! 
Nu ska jag sy en skotskrutig snurrkjol!
Två störtsköna fulsnyggingar i sina bästa år! Sydda av lakansväv i glada färger med lite detaljer i form av knappar och broderigarn. Kul och enkelt, för meningen är ju att de ska bli lite fula - det får gärna vara lite snett och vinnt, det är hela charmen!
men sen tyckte jag att det var roligare att sy ett plagg och valde mellan att sy en tröja, tunika eller klänning. Efter lite rafsande i tyghögarna hittade jag det prickiga tyget och saken var klar; det fick bli en klänning! Kanintyget hade också räckt till en klänning, men jag kände mig lite osäker på om S skulle gilla det, trots att hon endast är 4 år så har hon alltid haft en lite "tuffare" stil och då passade nog prickarna bättre. Jag kantade med svart snedslå; svart, vitt och rött är ju en fantastisk kombo! 
Den här gången provade jag att sätta en tryckknapp vid sprundet istället för en vanlig knapp, som jag brukar ha och det blev helt okej. Lite svårt var det att få knapparna raka eftersom det var rätt tjockt med tyg, men efter ett felslag och byte av båda, så gick det bra. Funderar på att köpa mig en Prymtång snarast! Det är ju alltid nervöst när man syr något till någon annan, för de kanske inte alls gillar det man gjort. Samtidigt är det svårt att låta bli att ge bort hemmagjorda presenter, för det är så kul när det blir bra. S föräldrar sa i alla fall att de tyckte klänningen var fin, så då får man lita på det. Väskan blev en bonus i det hela, för när gumman kom till kalaset (med sin pappa) så sa de inte att väskan också var en present, varpå föräldrarna då antog att väskan var gummans. Så när jag kom och hämtade och förklarade det hela så blev det ju en liten bonus - en present till liksom!
Jacka med luva, byxor och hatt. Gjorde smala kanaler med resår i, i byxornas midja och ben och i jackans midja, i ärmarna och runt luvan, precis som det är i riktiga regnkläder! I jackan blev det också en liten dragkedja med ring. Hatten skulle egentligen ha vändsytts i brättet, men eftersom jag hade så lite tyg så fick det bli enkelt istället och så snedslå runt det för att få ett snyggt avslut. I hatten fäste jag också lite resår, så den sitter fast ordentligt under hakan.
Vaxduken är från Åhlèns, köpt för länge sen och finns inte kvar längre (Tyvärr, för den är himla snygg!). Lila dragkedja från Tygvaruhuset. Mönster: Burda nr 7753 (byxor och jacka), Burda nr 8308 (hatten).
Klänningen sitter perfekt! (Och rummet är nu städat.)
Perfekt form och storlek och såklart snygg färg. Inte nog med den snygga burken, Wikit sydde också en klänning till gumman när hon fyllde år. Rött tyg med vita prickar och sen screentryckta urfina svarta blommor på det! Jättefin, jag drömmer om att gumman ska ha den med svart polo och svarta strumpbyxor i höst - kärlek! Tack så allra ödmjukast för denna otroliga present, vi blev alla väldigt glada och klänningen passar perfekt! Och livebilder kommer snart...
Jag har en annan duktig sömmerska i min närhet också, nämligen min mamma. Det är antagligen från henne som mitt intresse för sömnad kommer. Även om hon säkert själv aldrig i livet kunde tro att ungen som satt och grejade med symaskinen och blev argare och argare, en dag faktiskt med glädje skulle sätta sig och sy... :) På 80-talet var det ständiga syjuntor på gång och det var lite roligt när alla "tanterna" kom hem och satt i soffan och stickade, broderade och virkade. De var ungefär lika gamla som jag är nu. Och min mamma är fortfarande lika bra på att handarbeta idag, men det blir mest stickprojekt nuförtiden. Här ser ni hennes senaste alster, stickade dockkläder - mössa, tröja, byxor och strumpor - som gumman fick när hon fyllde fyra. FINA! Tänk om jag också kunde sticka så... 
Som jag skrev för några inlägg sedan så har det fötts lite bäbisar i bekantskapskretsen under sommaren och till två av dom har jag knåpat ihop varsitt Välkommen ut-set. En body i det bruna molntyget och en body i lila elefanttyget. 
Båda bodysarna kommer från samma mönster, men har olika halsringningar. Molntygsbodyn har ett sprund i nacken som knäpps med en tryckknapp och elefantbodyn har kuvertöppning.
I övrigt är de i samma storlek (68) och är likadana i modellen. Och med min nyvunna kunskap så har jag förstås bandkantat de båda med orange (alltid orange!) härlig trikå. Knäpps med tre tryckknappar i grenen. Till dessa små godingar sydde jag också varsitt par sköna byxor i samma trikå som i kantningen, för att matcha upp det hela. Midje -& benmudd på byxorna är också de av trikån, allt för att slippa blanda in någon mer färg/annan nyans i det hela. 
Och är det inte så att orange passar till alla färger?? Brunt och orange är ju givet, men även lila och orange tycker jag blev himla fint ihop. Namnlapparna hamnade på lite olika ställen på plaggen också, eftersom jag glömde bort dom hela tiden när jag sydde. Men nu har jag kommit på ett knep för att inte glömma; jag tar helt enkelt och sätter en nål där lappen ska sitta, som ett "kom-i-håg", och förhoppningsvis hjälper det. Om jag inte glömmer att sätta dit nålen... : ) Byxorna ska för övrigt också vara i storlek 68, men de ser väääldigt små ut och jag är lite rädd att jag kanske gjorde bort mig lite där. Jag klippte nämligen bort en bra bit av "midjan" då jag tyckte att den såg galet lång ut, men såhär i efterhand ser jag att jag kanske tog i lite för mycket. Benlängden är däremot helt enligt mönstret, men det ser ju så kort ut. Eller? Att det alltid ska vara så svårt att få till rätt bredd och längd! Men i värsta fall får väl bäbisarna använda dom som knickers... Nu är det i alla fall bara lite småpet kvar att göra; fästa lite trådar, syna plaggen och sen ska de slås in och ges bort till bäbisarnas föräldrar, som förhoppningsvis blir glada. För bäbisarna bryr sig nog inte så mycket...
Detta nattlinne skulle gumman egentligen fått när hon fyllde år i tisdags, men då låg både hon och jag däckade i förkylning, så sömnaden var nerlagd och nattlinnet blev inte klart i tid. Men igår började jag se en ljusning bland feber, snor och Panodil och orkade sätta mig vid maskinerna och slutföra projekt flodhäst. En raglantröja fick utgöra grundmönstret, sen klippte jag resten på fri hand. Drog till med storlek 5 år, då detta mönster ibland kan kännas lite tajt och ett nattlinne helst ska vara lite generösare i storlek. Gumman valde färg på mudden själv och det blev, inte helt otippat, orange. En riktigt mörk och fin orange, men inte så självlysande som det ser ut på bilderna - det är bara taskig kamera! : )
Vad roligt det är när man kommer på nya saker som gör plaggen ännu finare! Och att man fortsätter och utvecklas inom sömnaden hela tiden, det verkar finnas hur mycket som helst att öva sig på. Det enda som är lite trist är att några av de tidigaste alstren ser så fula ut i jämförelse... Men det är väl i och för sig också bra, där får man ju ett bevis för att man går framåt.
