Velourdress

Egentligen är det här helt fel tid att sätta sig och blogga (det är de sista minuterna innan det viktigaste på hela veckan börjar - lördagsmyset), men så fick jag plötsligt lust att slänga in ett bidrag till bloggvärlden. Med tanke på bloggtorkan som råder på min sida, så kan ju inte det vara fel. Den senaste tiden har jag drabbats av någon form av svacka/slöhet/zombietillstånd typ och inte haft den där riktiga lusten att blogga, trots att det finns saker att blogga om. Sylusten har varit sådär, inte heller den har varit på topp. Det är nog den här arbetslösheten som gör att allt blir lite trist, man gör ju bara samma och samma hela dagarna. Jag verkligen längtar efter att få jobba!
I alla fall, lite har jag producerat, däribland den här velourdressen.Jag ska inte behålla den själv utan det är en beställning som sedan ska vidare till en nybliven treåring. Fast det skulle vara skönt att ha en egen dress, i morse hade vi 15 grader inne - då vill man verkligen ligga under ett par filtar hela dagen!
Beställaren ville ha röd velour och sedan muddar i någon kontrasterande färg och då valde jag lime. Beställaren var nöjd med det beslutet. Sen gjorde jag något oförlåtligt (och det slog mig inte förns långt senare): när jag klippt ut framdelen så VÄNDER JAG PÅ TYGET (va fan!) och klipper ut bakdelen! Men herregud, det är ju liksom så basic att man inte kan vända velour, men det slog mig aldrig ens att jag hade gjort bort mig, utan jag sydde ihop allt och hade i princip bara luvan och muddarna kvar, när jag skulle visa den för min sambo och upptäcker misstaget. Vad gör jag nu? Köpa nytt tyg och börja om? Kostar mycket och jag har redan lagt ner massa jobb. Konsulterade beställaren (som jag känner väldigt bra, dessutom känner jag den som ska få dressen) som tycker att det inte gör något. Kör vidare alltså. Då kommer nästa grej; när jag syr kanalen i midjan så glömmer jag att kolla att ändarna går ihop ordentligt vid dragkedjan. Naturligtvis är den ena fäst högre upp än den andra. Vad annars?! Nu skulle jag ju kunna strunta i det, men perfektionisten vill annorlunda och jag börjar sprätta. Och gör hål i tyget! Nu kunde jag lika gärna lägga mig och tjuta i hundra år över min otroliga klantighet! Efter någon dag tog jag tag i dressen igen och provade att sy igen hålet, vilket faktiskt blev över förväntan och det är inget man direkt lägger märke till. Beställaren sa "det gör inget", men man vill ju inte lämna ifrån sig ett "dåligt" jobb och absolut inte ta betalt för det. Så beställaren fick tillbaka det mesta av pengarna (hon är också envis och insisterade på att jag ska ha betalt för jobbet) och så har jag lovat att jag ska göra en till och så ska hon få välja vilken hon vill ha. Pust. Ja, ibland går precis allt åt helvete!I övrigt är jag väldigt nöjd med dressen, jag gillar de långa muddarna i ärmarna och det är bra med pös i benen. Gumman provade den och den satt bra (om än lite tajt på henne) och användningstiden är lång, gumman använder fortfarande sin (väldigt sällan nuförtiden - här gäller klänning) som hon fick när hon 2,5 år (hon är 4,5 nu).
Mönstret är från Sy till barnen. Velour från Jofotex, mudd från S&S.
Nu är jag helt förfrusen, dags att lägga sig under filtarna igen!