Mönster till klänningen fick jag låna av Wikit och alla band (satinband) införskaffades på Jofotex. Klänningen påbörjades när jag och min kusin S hade syjunta hemma hos henne och då var det som om trollen flyttade in i klänningen och aldrig stack igen, för allt gick fel! Först klippte jag ut delarna och missade då att det skulle vara sex våder. Jag hade bara fyra. Hjälp av Wikit, det skulle vara fyra siddelar och inte två som jag klippt ut. Fram med sprätten, klippa ut två delar till och sy ihop. Naturligtvis gick tråden på overlocken av VARENDA gång jag skulle sy, eller så trasslade sig tråden. När jag sen skulle fålla på vanliga maskinen började den också krångla, det vart hoppstygn och fel på trådspänningen och allt möjligt om vartannat. Vet inte hur många gånger jag sprättade och sydde om innan det vart bra. När jag väl fått ihop klänningen var klockan nio på kvällen och det var dags att åka hem. En känsla av att jag aldrig någonsin skulle bli klar infann sig. Nästa dag började lite bättre, jag ritade av lite andra mönster och hann titta i lite mönsterböcker/tidningar som S hade, men sen var det dags att fortsätta. Då råkade jag bränna sönder en bit av bandet med strykjärnet, så det blev kletigt och fick saneras. Gud alltså, ingenting gick smidigt! Banden fick jag dit till sist i alla fall (faktiskt utan fler missöden), men det är otroligt pilligt så det tar lång tid. Beställaren ville ha lite mer fyrkantig halsringning, så den klippte jag på frihand. Även infodringarna (runt halsen) klippte jag på frihand. Satt till nio på kvällen även den dagen. Tredje dagen sydde jag i blixtlåset och fick handsy lite och äntligen började stressen över att jag aldrig skulle bli klar att lägga sig. För jag blev klar till slut! Så summering av syjuntan är att jag fick en klänning klar och S hann med två helt färdiga plagg och två påbörjade, samt att hon målade lite lister och annat i huset... Fast jag är otroligt glad att jag blev klar och ingen kan säga att klänningen är ett hastprojekt :).
Tack S för tre trevliga (om än ganska jobbiga) dagar, det gör vi om!
I min inbox hittade jag sedan detta otroligt fina meddelande från beställaren "Herrejösses. Du är makalös! Jättefin!". Det värmde, då är det värt allt slit. Och det är ju alltid skönt när man rott en beställning i hamn!
4 kommentarer:
Oj vilket arbete! Vilken tur att du inte gav upp för klänningen blev jättefin :)
Oj, kära nån, vilket jobb! Men fin blev den! Härligt mönster till klänningen!
Ja, vilket arbete det blev men bra blev det!!!! Kul med junta, kommer bli fler gånger! Kramar S
så där känns det nästan varje gång jag syr... (jag får härma Yeliqas kommentar) Bra att du inte gav upp för klänningen blev jättefin! :) Det hade ju varit surt om klänningen med allt slit dessutom inte hade passat
Skicka en kommentar