När vi ändå är inne på ämnet klänningar som inte riktigt är i min stil, så visar jag den här också. Den är beställd av samma mamma som beställde
den här till sin lilla tjej. Den här gången ville de ha en "sjömansklänning" med vita band. Själva beställningen gjordes egentligen för ganska längesen, men då jag inte kunde hitta det rätta tyget drog det ut på tiden. Letade i alla affärer, men hittade bara mönstrade marinblå tyger och då jag själv aldrig syr i blått så såg det ganska mörkt ut ett tag. Men så var jag en sväng på Tyger o Ting och tänkte att jag kan ju i alla fall fråga om de möjligen har något (de har bara inredningstyger) och till allas glädje drog de fram ett satintyg som skulle passa perfekt ur gömmorna. Ibland löser sig allt...
Mönster till klänningen fick jag låna av Wikit och alla band (satinband) införskaffades på Jofotex. Klänningen påbörjades när jag och min kusin S hade syjunta hemma hos henne och då var det som om trollen flyttade in i klänningen och aldrig stack igen, för allt gick fel! Först klippte jag ut delarna och missade då att det skulle vara sex våder. Jag hade bara fyra. Hjälp av Wikit, det skulle vara fyra siddelar och inte två som jag klippt ut. Fram med sprätten, klippa ut två delar till och sy ihop. Naturligtvis gick tråden på overlocken av VARENDA gång jag skulle sy, eller så trasslade sig tråden. När jag sen skulle fålla på vanliga maskinen började den också krångla, det vart hoppstygn och fel på trådspänningen och allt möjligt om vartannat. Vet inte hur många gånger jag sprättade och sydde om innan det vart bra. När jag väl fått ihop klänningen var klockan nio på kvällen och det var dags att åka hem. En känsla av att jag aldrig någonsin skulle bli klar infann sig. Nästa dag började lite bättre, jag ritade av lite andra mönster och hann titta i lite mönsterböcker/tidningar som S hade, men sen var det dags att fortsätta. Då råkade jag bränna sönder en bit av bandet med strykjärnet, så det blev kletigt och fick saneras. Gud alltså, ingenting gick smidigt! Banden fick jag dit till sist i alla fall (faktiskt utan fler missöden), men det är otroligt pilligt så det tar lång tid. Beställaren ville ha lite mer fyrkantig halsringning, så den klippte jag på frihand. Även infodringarna (runt halsen) klippte jag på frihand. Satt till nio på kvällen även den dagen. Tredje dagen sydde jag i blixtlåset och fick handsy lite och äntligen började stressen över att jag aldrig skulle bli klar att lägga sig. För jag blev klar till slut! Så summering av syjuntan är att jag fick en klänning klar och S hann med två helt färdiga plagg och två påbörjade, samt att hon målade lite lister och annat i huset... Fast jag är otroligt glad att jag blev klar och ingen kan säga att klänningen är ett hastprojekt :).
Banden på klänningen får jag fast genom att lägga vliesofix mellan klänningen och banden och sen stryka (med lakan eller liknande emellan, annars smälter banden!). När det svalnat syr jag stickningar runt varje band. Ändarna på bandet får man försöka vika in lite snyggt och sy fast. Banden runt ärmarna är gjort på samma sätt, men ditsytt innan jag sydde ihop själva klänningen. För att få exakta mått mellan banden använder jag en pfiffikus, det är bra mycket enklare än med vanligt måttband. Bandet i midjan kom vi fram till att det skulle vara löst, så man kan välja om man vill ha det på eller inte. Där har jag sneklippt ändarna och bränt dom med tändare.
Var bara tvungen att lägga in den här bilden också. Snacka om garv! Och här är hon ganska lik S också ;). Gumman fick agera modell, så jag fick se hur den såg ut på och den ska nog passa beställarens dotter bra. Det var riktigt soligt ute när jag skulle fota, så färgen är lite missvisande. Klänningen är riktigt mörkt marinblå och banden är inte självlysande i verkligheten.
Tack S för tre trevliga (om än ganska jobbiga) dagar, det gör vi om!
I min inbox hittade jag sedan detta otroligt fina meddelande från beställaren
"Herrejösses. Du är makalös! Jättefin!". Det värmde, då är det värt allt slit. Och det är ju alltid skönt när man rott en beställning i hamn!