LYCKA är...

...när man ÄNTLIGEN fattar hur ett visst moment ska utföras! Ett moment som alla andra verkar kunna och gör hela tiden. Det är så fantastiskt när polletten äntligen trillar ner och det går upp ett ljus -"JAHAA, det är SÅHÄR man ska göra!!" Jag talar naturligtvis om sömnad i allmänhet och BANDKANTNING i synnerhet. Det har varit mitt största gissel väldigt länge nu och innan sommaren lovade Wikit mig att hon skulle visa hur man gör. Men så skulle jag sy en body nyligen och där fanns en beskrivning på hur man gör en bandkantning och jag läste och tittade på bilderna och bara sådär gick det upp ett ljus! : ) Vad glad jag blev när det lossnade till sist, jag har nämligen alltid tänkt att för att kunna göra en snygg kant behöver man en ny, dyr symaskin och inte minst kanske en bandkantningsapparat, men inte då! (Nu kanske det blir snyggare då, men det vet ju inte jag. Än.) Och att det var så enkelt hade jag absolut ingen aning om. Jag har alltid beundrat alla bloggerskor som gjort så fina kantningar och tänkt att jag är alldeles för "dålig", eftersom jag inte kan göra lika fint själv. Men jag älskar utmaningar och ville väldigt gärna lära mig och det var då Wikit kallades in för att reda lite i det hela, men som sagt, nu löste det sig ju ändå. Och jag blir så GLAD varje gång jag lyckas med något! I flera dagar gick jag bara runt och var barnsligt nöjd med att jag numera faktiskt kan bandkanta. Värsta ruset, jag blir helt hög av "aha-kicken". Total LYCKA!

Okej, nog svamlat om det och över till senaste projekten...Som jag skrev för några inlägg sedan så har det fötts lite bäbisar i bekantskapskretsen under sommaren och till två av dom har jag knåpat ihop varsitt Välkommen ut-set. En body i det bruna molntyget och en body i lila elefanttyget.

Båda bodysarna kommer från samma mönster, men har olika halsringningar. Molntygsbodyn har ett sprund i nacken som knäpps med en tryckknapp och elefantbodyn har kuvertöppning.

I övrigt är de i samma storlek (68) och är likadana i modellen. Och med min nyvunna kunskap så har jag förstås bandkantat de båda med orange (alltid orange!) härlig trikå. Knäpps med tre tryckknappar i grenen. Till dessa små godingar sydde jag också varsitt par sköna byxor i samma trikå som i kantningen, för att matcha upp det hela. Midje -& benmudd på byxorna är också de av trikån, allt för att slippa blanda in någon mer färg/annan nyans i det hela. Och är det inte så att orange passar till alla färger?? Brunt och orange är ju givet, men även lila och orange tycker jag blev himla fint ihop. Namnlapparna hamnade på lite olika ställen på plaggen också, eftersom jag glömde bort dom hela tiden när jag sydde. Men nu har jag kommit på ett knep för att inte glömma; jag tar helt enkelt och sätter en nål där lappen ska sitta, som ett "kom-i-håg", och förhoppningsvis hjälper det. Om jag inte glömmer att sätta dit nålen... : ) Byxorna ska för övrigt också vara i storlek 68, men de ser väääldigt små ut och jag är lite rädd att jag kanske gjorde bort mig lite där. Jag klippte nämligen bort en bra bit av "midjan" då jag tyckte att den såg galet lång ut, men såhär i efterhand ser jag att jag kanske tog i lite för mycket. Benlängden är däremot helt enligt mönstret, men det ser ju så kort ut. Eller? Att det alltid ska vara så svårt att få till rätt bredd och längd! Men i värsta fall får väl bäbisarna använda dom som knickers... Nu är det i alla fall bara lite småpet kvar att göra; fästa lite trådar, syna plaggen och sen ska de slås in och ges bort till bäbisarnas föräldrar, som förhoppningsvis blir glada. För bäbisarna bryr sig nog inte så mycket...

Lila elefanttyg från Jofotex (jag mötte för övrigt Jofotex-Jonny när jag var i Söderköping igår och han sa att Nattåget trycks snart/nu och bör komma i början på September - jag längtar!), brunt molntyg från jnydesign (fler färgställningar har kommit - samtliga svinsnygga!) och orange trikå från Tygvaruhuset. Mönster: kwik sew nr 2433 (bodys) och Burda (byxor).